Ängeln sade till Maria: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den “Högstes son”. Det där måste ha varit överraskande för en tonåring som Maria. Och oroväckande. Hennes fråga ”Hur skall detta ske?” är självklar.

Det blir lätt så att man hakar upp sig på det här med jungfrufödseln. Den är svår att tro på och lätt att skoja om. En del av oss, jag till exempel, tänker ändå att visst kan det väl ha gått till så där, om det nu är Gud som, så att säga, är i farten. Underverk inträffar inte ofta. Då vore de inga underverk. Men för den som inte kan tänka sig ett sådant här gudomligt ingripande, så kan det vara en tröst att varken Paulus i sina brev, Markusevangeliet eller Johannesevangeliet knyster om detta. De verkar inte känna till den historien. Alla bakom de skrifterna var ändå övertygade om att Jesus var Gud som kommit i mänsklig gestalt – utan jungfrufödelse.

Låt oss så här års istället gå in i mörkret. Vi är ju i det. Solen går upp först vid niotiden och ner redan vid tre här, där jag skriver detta. Bara sex timmar med solen uppe, hela arton timmar utan den. Och det mörkret är ju inte det värsta, även om det spiller över på mångas tankar och krafter. Allt blir så krävande och motigt.

Mörkret tätnar när kriget kommit oss så nära. Mörkret tätnar när solidaritet och människor kärlek trängs tillbaka. Mörkret tätnar när tunga politiker inte klarar att tänka långsiktigt utan mer på att få en vända till vid makten. Mörkret tätnar när makthavare lever kvar i drömmar om det rätta i gamla imperier. Mörkret tätnar när människor vi har nära oss inte klarar av varandra.

Maria vågade möta framtiden, trots att den, enligt berättelsen ur Lukasevangeliet, måste ha varit mycket hotande. Ogift mor. Vi känner till vilket stigma det kunde innebära i vårt samhälle förr. Det var nog inte lättare på Jesu tid. Jag tänker att hon vågade tänka att ”kommer tid kommer råd”. Eller som vi sjunger i psalmen Blott en dag: ”Som din dag, så skall din kraft ock vara”. Och i övermorgon läses orden i många kyrkor: ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.” Barnet föds av Maria. Enkla Maria. Maktlösa barnet. En Guds glipa in i denna världs maktspel.

Det är bara kärleken som på riktigt kan förändra. Men den är maktlös och långsam. Ändå starkast och hållbarast. ”Det intet finns, som icke vinns, av kärleken som lider” står det i en annan psalm. Allmakten har tydligen kärleken som sitt huvudsakliga redskap. Det väcker frågor. Och hopp. Det är mörkt. Men det vänder. Vintersolståndet var i lördags. Julen kommer. Den kärlek som väcks av Marias livshållning behövs.

Ibland kallas Maria för morgonstjärnan. Morgonstjärnan, den himlakropp som syns tydligast näst solen och månen. Det är Venus, namngiven efter kärleksgudinnan. När allt är mörkt så förebådar den kraftiga morgonstjärnan det stora ljuset. Var hälsad, Maria, morgonstjärnan! Eller på latin: Ave Maria, stella matutina! Maria gör det möjligt för Frälsaren att komma. Därför detta tema, Herrens moder, sista söndagen före juldagen.

Din och min kärlek har sin källa hos Gud, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Din och min kärlek behövs. Vi kan tända ljus för andra. Också vår visade kärlek förändrar världen, om än i det lilla.