Fasta och fest. Så skulle man kunna beskriva vår relation till Gud. Och egentligen till allt i livet.

Vi behöver fasta för att känna smaken av saker. Om vi inte avstod från mat under natten skulle frukost inte vara så gott. Breakfast. Men vi behöver också festen för att få utlopp för allt det där som svallar över – studenter, födslar, födelsedagar, bröllop. Och inte minst: Jesu död för oss på korset. Därför nattvarden. En sann breakfast. En frukostföda för alla oss som gått igenom natten i våra liv.

Det finns ingen som helst anledning att fasta från Guds kärlek. Väntan är över. Vi behöver inte gå omkring och hänga med huvudet som att Gud är långt borta. Gud börjar med frukosten. Han visar oss sin kärlek i personen Jesus. Och Jesus själv kommer till oss i varenda gudstjänst.
Kanske är det därför dags för dig att sluta ”fasta”: att lägga mindre vikt vid handlingar och tankar som egentligen bara gör dig surare? Sådant som gör att du känner dig överlägsen och som skiljer dig från ”onda” och ”elaka” människor. Eller kanske behöver du göra dig av med det djupa självförakt som en sådan syn ofta gömmer? För vem är någonsin ”nog” i tävlan efter att vara rättfärdig?

Kanske är det dags för dig att börja fira istället? Fira att Gud älskar dig och alla andra människor, till och med de som inte gör, tror och tycker som du.
Kanske ska du istället för att sänka huvudet i tystnad, vända ditt ansikte mot himlen och lyfta dina händer i förundrat jubel när du är i kyrkan? Kanske kan du få upptäcka att det finns en glädje som är bättre än vin i Guds församling. Så god är verkligen Gud! Så personlig och intensiv är verkligen Jesu kärlek till dig.

Bara efter att vi mättat vår hungriga själ med Guds kärlek, kan vi avstå från saker utan att det gör oss självupptagna. Att fasta är att välja bort något, mat och dryck – eller kanske tid framför teven och mobilen – för att kunna ge något till andra. Men Gud ger först.