”Jag är livets bröd” säger Jesus. Jag gillar verkligen det. Jag tänker att det är så bra att han inte säger ”Jag är livets krydda” eller ”Jag är livets entrecote”.

Jesus gör klart att han inte är en lyxvara, nån extra krydda på livets toppen för de mest lyckade och bemedlade. Jesus är basfödan. Brödet som är till för alla. Livets bröd som gör att vi människor blir mätta och belåtna. Eller som en av mina döttrar sa som liten efter en stor portion spaghetti och köttfärssås: ”Nu är jag mätt och förlåten!” 
En underbar felsägning, som för mig sammanfattar evangeliet på ett fantastiskt sätt. Gud förser oss med det vi behöver, mättar våra behov, och förlåter oss! Det är stort!

För nog hungrar vi människor. Vi längtar efter att bli sedda, bekräftade och älskade. Och vi söker och reser för att få vara med om häftiga upplevelser, precis som folket som följde Jesus över sjön. Många är de livsberättelser som handlar om ett sökande efter frid och mening. Tror de snudd på finns hos oss alla. Och lika lycklig blir jag varje gång jag får höra att Jesus till sist fått chansen att stilla den där hungern. Att Gud äntligen får vara Gud. Att människan får kalla sig Guds barn, och veta att hon är sedd och älskad av sin gode Skapare! För hungern kan verkligen riva sönder oss, och det är inte förrän vi hittar hem till Guds famn som vi får frid. Hungern behöver stillas, och för Jesus finns inga omöjliga fall. Han är verkligen brödet som stillar hungern, själens hunger, i alla tider och överallt.

Men var hittar vi Jesus nu då? Var har han och lärjungarna tagit vägen? Är dom i kyrkan? Eller behöver vi åka över sjön? Till en retreat? På en konferens? Var är han nu? 
Jag tror inte vi behöver ”åka över sjön”, även om det ibland kan vara en hjälp för oss människor att byta miljö och sammanhang för att vara med Gud. Men Jesus tipsar oss i texten om vad vi kan göra. Att det handlar om att ta emot tro, den gåva som Gud ger. Folket i texten vill så gärna göra Guds verk, och frågar vad de ska göra. Men Jesus kontrar med vad Gud gör: Han skapar tro i oss. Det handlar alltså om att ta emot Guds gåva, och att komma till Jesus och ta emot den. Kom!

På frågan om var Jesus är någonstans nu, så ringer också Jesus ord i mina öron: 
”Jag är med er alla dagar intill tidens slut.” 
Han är inte långt borta från någon enda av oss.
Det är i honom vi lever, rör oss och är till. 
Och det är skönt att veta.