”Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste", säger Jesus i evangelietexten för femte söndagen i fastan. För mig är det väldigt tydligt att det är honom själv som han pratar om. Guds älskade son som sändes till världen för att bli försonaren. Men männen med makt hängde honom på ett kors, ett kors som han själv tvingades bära upp till Golgata. Där dog han, för dig och för mig. För att vi skulle få del av Guds rike och få vår synd inlöst.

Det är fint att vi får påminnas om vart vi är på väg. Nu när vi kommit lite mer än halvvägs igenom fastan. Vi vandrar tillsammans mot korset, där Jesus blev uppspikad. Jag tänker mig ofta fastan som en vandring i en lång tunnel. Det är mörkt, fuktigt och lite kallt, precis som den värld vi lever i många gånger faktiskt är. Längst bort i tunneln ser jag något slags ljus och ju längre fastan pågår desto lättare blir det att se det som finns vid tunnelns slut, ett kargt och naket kors.

Det är dit jag är på väg, men jag känner mig lite skrämd av korset och jag frågor mig själv: Är jag redo?

Samtidigt som jag ser ett strakt ljus som strålar bakom korset, inser jag att det var samma ljus som jag såg när jag klev in i tunneln. En påminnelse om att ljuset alltid övervinner mörkret, men korset måste vi lära känna för att kunna ta del av ljuset som lyser starkare än allt annat ljus.

Hur lång tunneln än är så kan jag hela tiden se ljuset i slutet av den. Så glöm inte att titta upp ibland när du vandrar genom tunneln så att mörkret inte blir övermäktigt. Det finns alltid ett ljus.

Under årets fastevandring har just bekännelsen legat i fokus för mig. Be, känna och se, alla tre som en förberedelse inför att möta korset. Be - en tid för mig och Gud som måste få ta tid och fokus. Känna - känna Guds vägledning och inverkan i mitt liv. Se - ”Se korsets trä på vilken världens frälsare är fästad”.

Jag tar hjälp av Hanna Johnselius dikt ”Den jag borde lyssnat på” från hennes bok ”Du viskar mitt namn genom snöfallet”:

”Bekännelse - jag ber, känner och ser
Förlåtelse - för Du låter mig se
det jag borde ha lyssnat på
Vad jag än ber, känner och ser
fångar du mig där
med en fasthet som bär”.