Matteus skriver att Jerusalems tempel hade förvandlats från att vara ett storartat tecken på Guds närvaro till en ruin som påminde folket om allt som de hade förlorat.
Jesus vill samla folket och skydda det, som en höna skyddar sina kycklingar undan hökens hotfulla anfall. Men folket ville inte.
I stället vandrar Jesus ensamhetens väg. Dömd som en kriminell går han mot den plågsamma döden genom korsfästelse. Han lider och dör för människornas synders skull på korset. Försoningens verk fullbordas där, i största armod och obeskrivligt lidande.

Som en höna skyddar sina kycklingar, undan hökens vassa klor. Villkorslöst, självklart. Det är en drastisk bild som målas upp för våra ögon i  evangelietexten. Jag ser det som att när Jesu folk välsignar honom i sina hjärtan, ja, välkomnar honom; då kommer han. En gång kommer Han tillbaka. Vi gör gott i att ta honom och hans verk till oss.

För mig kom insikten om Guds närvaro och kärlek steg för steg under drygt 20 års tid. Från det oväntat välkomnande gudstjänstlivet i en församling i min hemstad, till många års privat kontemplation av andliga frågor.
Hösten 2015 blev en vändpunkt i livet. Då började jag arbeta med ensamkommande ungdomar på ett HVB-hem. Arbetet ledde till en stark dragning tillbaka till det kollektiva. Kyrkan fanns där när jag behövde det. Sen kom kallelsen att bli diakon.

Gudstjänstlivet blev som en nödvändig sträng; en resonansbotten i tillvaron. Självklart som vatten.

Jag är diakonkandidat; lyckligt lottad att ha min förankring i Lunds domkyrkoförsamling sedan 2020. Varje vecka samlas vi, som de människor vi är, där vi är; under katedralens omslutande valv. Till morgonbön, till högmässa, för att skriva en förbön, tända ljus i ljusbäraren, dela nattvardens mysterium och så vidare. Det gäller att hålla dörren öppen mellan det sakrala och det vanliga livet utanför kyrkmurens stenar, så gott det går.

Vi ber för vår frälsning i kyrkan varje vecka. Vad innebär då frälsning i grunden? Att räddas från ondskan i världen och att på samma gång leva ett rättfärdigt och kärleksfullt liv med Gud i centrum. Jesu död och uppståndelse är själva förutsättningen för frälsningen.

Gud, du som är större än hela universum. Tack för livet, tack för andetagen; här och nu. Tack för att vägen till dig alltid är öppen.  Ja - jag ska tjäna dig med glädje!