stina nordin
Badtokig Jarsestinta ("Järvsöjänta" för oss oinvigda) som broderar roligheter och samlar på ord i största allmänhet. Prästkandidat för Uppsala stift och redaktör för Kapellet.
evangelieKrönika
lukas 1:26-38
Efterfrågar en realistisk Maria!
”Sitt där och se lite from ut.”
Det var instruktionerna jag fick när jag skulle spela Maria i ett julspel för många många år sen.
”Titta bort i fjärran, se längtande och from ut.”
Det var instruktionerna för nästa scen.
Jag har tröttnat lite på allt förfinande kring mycket i Bibelns texter. På julnatten predikade jag om att det nog inte var en så stilla natt. Det var nog hjärtskärande skrik, panik, blod, smuts och livrädda förstagångsföräldrar.
Jag tänker att Marias möte med ängeln Gabriel och hennes accepterande av kallelsen Gud givit henne också känns väldigt förfinat, och framförallt förenklat.
Maria var en ungdom, ett barn egentligen, som bara levde sitt liv. Hon hade nog hyfsad koll på sin framtid eftersom hon var trolovad med Josef. Livet var nog helt okej.
Men så en dag vänds typ allt uppochner. En främmande varelse besöker henne och hon blir troligen vettskrämd. Hon hade ju ingen aning om vem eller vad som stod framför henne. Kanske försökte hon ta sig därifrån. Hon kanske skrek efter hjälp, eller så blev hon lamslagen av chocken och bara stod och stirrade. I texten står det att hon bara blev förskräckt över ängelns ord, men det skulle jag nog vilja syna.
Ängeln berättar att hon ska bli havande och att det är Guds son hon ska bära… Troligen frågade om hon inte bara ”hur ska det gå till?” Troligen hade hon miljarder frågor. Hon kanske inte ens trodde på det och började skratta. Kanske fick hon panik och kände sig förlamad?
Mest sannolikt vällde en känslostorm utan dess like inom denna unga flicka, och att hon sen svarade ja, tog ett beslut att våga detta - att lita på Gud och sin kallelse är ju helt enormt starkt!
Personligen tycker jag inte historien blir mindre fin, mindre helig eller mindre stark för att den blir realistisk. Snarare tvärtom!
Att Maria var mänsklig, som vem som helst av oss, reagerade, blev rädd och var osäker gör berättelsen extra stark. Gud gav den viktigaste uppgiften till en helt vanlig flicka med allt vad det innebär. Hon sa ja, hon var stark, hon var modig. Och livrädd.
Om jag någon gång får spela Maria igen i ett julspel eller i något annat sammanhang hoppas jag få instruktionen:
”Se livrädd ut, men ändå stark!”
eller
”Börja med att se osäker ut och bli bestämd sen!”
eller
”Se ut som du är trött och less på att vara gravid!”
Om jag någonsin får äran att spela Maria igen ska hon få vara realistisk.
Stina Nordin,
prästkandidat Uppsala stift
evangelieKrönika
johannes 15:1-9
Kan man jämföra Glenn Solberg med Gud?
Som den handbollsälskande människa jag är, kom jag på mig själv med att tänka just det när jag såg herrarnas OS-premiär.
Matchen gick tyvärr inte vår väg och Tyskland med storspelande målvakt vann rättvist. Men jag kom att tänka på sammanhanget och på laget. Helheten.
Handboll är en lagsport med sju spelare på plan (om ingen är utvisad förstås) - en målvakt och sex utespelare. I Sveriges herrlandslag är det Glenn Solberg som är huvudtränare, coach. Det är hans uppgift att se till att rätt spelare är på rätt position, det är hans ansvar att tillse att spelarna får använda sina talanger, sina gåvor, på rätt sätt för lagets bästa.
Det är också hans uppgift att utmana dem till utveckling. Glenn måste lära känna spelarna. Få en uppfattning om hur de spelar den bästa handbollen tillsammans och vinner matcher. Han behöver ha lagets fulla tillit, deras tro på att han vet vad som är bäst för dem.
Betyder det att spelarna bara är bra om de lyssnar på Glenn? Näe, de kan bli grymma på handbollens alla tekniker utan Glenn - men kan de bli sitt främsta jag för laget? Det tror inte jag. Någon behöver ha helhetsbilden och se lagets bästa, vilket jag tänker också kommer visa sig vara den individuella spelarens bästa. På det sättet jämför jag Glenn Solberg med Gud - som förvisso har ett lite större lag att ansvara för än Solberg.
Gud ser oss, känner oss och har dessutom gett oss våra gåvor med en plan för hur vi bäst kommer till nytta i och för laget. Guds vision har alltid och kommer alltid vara kärlek för hela skapelsen och var och en av oss har fått i uppgift att sprida den kärleken och visionen vidare så att alla kan ta emot den, känna den och leva i den.
Tillsammans. Som ett lag.
Stina Nordin,
prästkandidat Uppsala stift