I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria.
Ängeln kom in till henne och sade: ”Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig.” Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Skulle han göra henne illa, som så många av hennes bekanta redan hade råkat ut för? Då sade ängeln till henne: ”Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud.”
Lätt för honom att säga. Vid den här tiden var alla rädda, allt sedan granaterna hade börjat regna över landet och folket hade tvingats på flykt. Men ängeln fortsatte: ”Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.”
Maria kunde inte förstå hur detta skulle ske, hon som aldrig hade varit med en man. Och vem skulle kunna föda under dessa omständigheter, bland raserade byggnader och pågående terror?
Ängeln, som tycktes ha hört hennes tankar, sade till henne: ”Helig Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Ty ingenting är omöjligt för Gud.” Maria svarade: ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Och ängeln lämnade henne.

Allt detta skedde innan Maria och Josef hade börjat leva tillsammans. När Josef hörde talas om att hon var havande blev han förfärad. Hade Maria också blivit våldtagen av Herodes soldater, som så många andra kvinnor?
Mitt i denna oro uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder.”

Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, för att skattskriva sig tillsammans med Maria.
Det var förvisso inte första gången som Josef och Maria hade behövt flytta på sig långa sträckor till fots. Den humanitära zonen hade flyttats flera gånger och ibland även angripits. Men nu skulle Maria snart föda och resan var tung.

Medan de befann sig i Betlehem födde Maria sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget, där skadade och sargade trängdes för att få vård.
Samtidigt kom några österländska stjärntydare till Jerusalem och frågade: ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom.”
När kung Herodes hörde detta blev han oroad, och hela Jerusalem med honom. Han samlade alla folkets överstepräster och skriftlärda och frågade dem var Messias skulle födas. De svarade: ”I Betlehem i Judeen, ty så står det skrivet hos profeten Mika.”
Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna och förhörde sig noga om hur länge stjärnan hade varit synlig. Sedan skickade han dem till Betlehem. ”Bege er dit och ta noga reda på allt om barnet”, sade han, ”och underrätta mig när ni har hittat honom, så att också jag kan komma dit och hylla honom.”

Efter att ha lyssnat till kungen gav de sig i väg, och stjärnan som de hade sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan fylldes de av stor glädje. Att de så obesvärat hade kunnat färdas i landet är en gåta, för de humanitära korridorerna var sedan länge stängda, men för Gud är allting möjligt.

De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra. Dyra gåvor, trots att länderna i väst hade dragit in sitt bistånd. I en dröm blev de sedan tillsagda att inte återvända till Herodes, och de tog en annan väg hem till sitt land. När de hade gett sig av visade sig Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: ”Stig upp och ta med dig barnet och hans mor och fly, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det.”
Josef steg upp och tog om natten med sig barnet och hans mor och gjorde som han hade blivit tillsagd.

När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig. I ett försökt att försvara sig själv och sitt rike lät han döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller yngre; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. En hemsk gärning tycker vissa, andra att han bara gjorde vad som krävdes och hade rätt till. Barn fick betala med sitt liv, för att Herodes skulle försvara sitt land och sin makt.

Allt detta hände under kung Herodes tid, då Quirinius var ståthållare i Syrien. Gud blev människa. Så hade det också kunnat bli idag. Trots granater som sprängs, hus som raseras, folkmord och orättfärdigt krig föds Gud till människa bland de utsatta och drabbade. Väldet är lagt på hans axlar och hans namn är: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste och Immanuel, Gud med oss.